Sixten och jag hade precis vårt första simultana asgarv åt samma sak. Sidekick tappade bröstet när han ammade men en av mjölkstrålarna var så högtryckssprutande att den fortsatte och åkte långt ut på golvet. Den gick liksom i en fin båge och slutade aldrig spruta. Jag och Sixten började skratta samtidigt och blev så taggade av varandras förmåga att inse roligheten (eller.. jag blev iaf) att vi förenades i någon form av lycklig skrattextas. Den här killen hängde dock inte med på extasen.
