Innan Sixten föddes köpte vi ett piano. Det var inte jätteuttalat men anledningen var att både jag och Linus alltid drömde om att få vara musikaliska underbarn i musikfamiljer när vi var små. Vi ville åka land och rike runt och uppträda och sjunga vibrato i extremt många stämmor med alla underbarnssyskon. Och utifall drömmar är genetiskt överförbara vill vi inte missunna vår egen avkomma den möjligheten. No pressure på någon liksom, men vi tänkte vi kunde bli musikaliska föräldrar. Jag har glömt pianot lite (Linus spelar dock varje kväll) men med ett nytt barn är det högaktuellt igen. I dag har jag lärt mig spela min första sång med ackord. Mors lilla Olle. Jag var superduktig! Och jag insåg i ett lite pin ögonblick att en av de egentliga anledningarna till pianoköpet är att jag tror att JAG fortfarande kan bli ett musikaliskt underbarn. (obs, vi tänker inte leva ut våra musikdrömmar genom våra barn, de ska bli fotbollsproffs och vi har redan sålt dem till Arsenal) Sixten i sina föräldrars fotspår, 2 månader gammal.
