Somnade med sminket från fotograferingen i torsdags men kändes ändå sjukt gött att ha smink överhuvudtaget på morgonen. Det är många som undrar om vi bestämt namn än. Svaret är nej. Vi har inte pratat om det på en vecka. När Linus kommer hem från jobbet är det inte direkt ”Hej älskling vad ska vi döpa gossebarnet till”-stämning. Stämningen är mer: – Hej! Oj vad har hänt i köket. – Ja det var matkrig nyss. Och då har jag ändå städat i skyttegraven. Kan du ta resten. – Ja.. Men.. Lägger du Sixten. – Ja.. Oj nej jag måste amma stora skrikpasset nu. – Jaha. Oj vad trött du ser ut! – Ja jo man blir det av stereo-avgrundsvrål. Jag se…se…ser (börjar gråta) lite dubbelt. Hur många barn har vi nu igen, jag ser fem. De är siameser o… o.. också. Då kanske man i alla fall kan by… by…byta blöja samtidigt på dem. (dramaqueen) Men vi har kvar tre namn som vi lurar på. Linus vill ett och jag vill ett annat och det tredje är en kompromiss om ingen vill ha den andras. Men det kommer nog bli det som Linus vill. En sak som jag inte tror att han har insett är att alla tre namnen har jag ”kommit på”. Hans namn är det som jag har haft längst, i flera flera år. Mehehe, jag är så skicklig som får honom att tro att det är hans namn. Å andra sidan är han också rätt lömsk för jag tror att han gillar mitt nästan lika mycket men mörkar det för att få sitt.
