Harry gick tydligen sina första tre steg på sin tiomånadersdag. Hurra å ena sidan!! Å andra sidan MISSADE JAG DET. Här har jag tittat jätteintensivt på honom med i alla fall ett öga typ varje sekund sedan han föddes och så MISSAR jag första stegen. (JA jag gick in på toan och grät en skvätt, men det var den där dagen då det var tre dygn sedan jag sov.) Men senare var jag med honom på en fin avskild plats (okej också toan) och han gick ett steg bara för mig. Då kändes det bättre. Finaste steget av alla! Eller det kan jag ju inte veta, för jag var inte där de andra.
