Jag har börjat hänga med en jättebra granntjej som har ett barn lika gammalt som Sixten, och ett till på väg. Jag: Harry är förkyld. Granne: Jaha, hur gör du när han ska amma och är täppt i näsan? Jag: Jag sprutar in bröstmjölk i näsan på honom med en spruta. Funkar jättebra. Granne: Ja.. Min man …. Eller… Jag vet inte om jag vågar säga det... Jag: Jo! Säg! Granne: Han sög ut snoret ur näsan på vår son en gång. Med munnen alltså. Vi visste liksom inte vad vi skulle göra och det var det som funkade. Jag (besviken): Jaha, ja men DET har jag också gjort. Granne: Va? Jag: Ja, flera gånger. Nu med lite distans till det låter det ju äckligt men då kändes det bara naturligt. Granne: Ja, är det någon jag skulle tro suger ut snor så är det i och för sig du. Jag: Haha va? Granne: Ja. Det är kul det där med första intrycket. Det jag fick av dig stämde då INTE. Första gången jag träffade dig på ett barnkalas tänkte jag "Oj, vad är det för nån "fin" här ute i förorten". Du kom liksom med tjusig hatt och någon 50-talsklänning med pärlkrage. Jag: Haha. Granne: Nu när jag lär känna dig raseras liksom allt det där fina. Jag: Hehe. Granne: Du visar upp ganska äckliga sidor faktiskt, hehe. Jag: Haha. Bra! Jag vill ju inte gå runt och få folk att tro att jag inte är äcklig.
