Representativt urval av saker jag har sagt i dag: "Du får bygga klart själv. Bäsen hittar inte bröstet, det har ramlat bort någonstans så mamma måste hjälpa till." "Peta inte på Bäsen så att han vaknar, du vill ju inte heller att han ska vara vaken. Du är kontraproduktiv älskling, där har vi ett ord du kan lära dig." "Jag lånar dina strumpor Sixten, du tar ju bara av dem ändå. Varför har du olika färg på dem, är din mamma slarvig eller?" "Snälla Sixten kan vi inte spela fotboll igen, vi har ju spelat tennis i minst en timme nu!" (Av alla meningar i hela världen är detta den jag för tio år sedan minst hade kunnat ana att jag skulle säga någon gång.) En riktigt gullig sak hände dock. Jag bad Sixten gå och hämta Linus (som jobbade i ett annat rum) för att jag gjort lunch. Han går dit, lägger handen på hans arm och säger ”Pappa, mamma, Sixten, komma, maten”. Alltså DÖÖÖÖR. Det är det längsta han har sagt. Hittills. (Ja jag hoppas inte det är det mest avancerade han nånsin kommer att säga.)
