Jag är i vecka 40 nu. Due date på tisdag. Jag har typ konstanta sammandragningar. Det syns liksom på 100 meters håll att magen är kroniskt stenhård och deformerad. Eller ja, deformerad är den ju alltid men nu är den mer som en utväxt. Det som är så bra med att vara i vecka 40 är att man i kollektivtrafiken blir behandlad lite mer som en helig ko, än i vecka 30-nånting. Men man måste ju själv åkalla respekten. I dag sa jag: Hej! Jag är i VECKA 40, jag vill sitta. Vem vill resa sig? Man ska liksom lägga fram det som ett erbjudande om sjuka mängder karma. Jag och Six lunchade med Annika. Han ville bara springa och riva ner alla köksredskap i köket och det blev lite jobbigt att springa efter så jag gav honom glass. Kuta eller muta - lätt val. Golvet under Annika när hon ätit klart. Näe ok det var Sixten. Jag torkade upp allt, som den heliga ko jag är.
