Sixten och Alfred i sandlådan. Idyllhår på Six. De idyllbråkar också om en av två likadana spadar, så ni behöver inte dö idylldöden. Vissa framsteg är läskigare (för mig) än andra. Framsteg på trappsteg till exempel. Framsteg på marken är skönare. Bygger lite. Och stoppar lite skit i munnen. Plockar iofs allt och stoppar i munnen. Inte heller så avslappnande. Det är skönt att bära honom för då kan man koncentrera sig på annat. Kånkar man tänker man. Ett ordspråk jag brukar köra med. Här tänker jag på att stänga ena ögat. Det skulle jag till exempel inte kunnat koncentrera mig på om jag inte bar honom. Lite dålig simultankapacitet kanske vi kan sammanfatta detta inlägg med.
