Jag och Sixten åkte till Vitabergsparken i dag och träffade Mia och Ethan. Sixten sa det finaste jag någonsin hört. Sixten: Mamma! Jag: Ja? Sixten: Du är min hjärta mamma. Det är extra fint att det var fel possessivt pronomen. Då känns det liksom som att han verkligen hittat på meningen helt själv. Min gudson Ethan som inte vill vara still. Mias bild på honom. Sixten var jättekramig. Han kutar ju mest annars. Jag var tvungen att kolla om han hade feber. Det hade han inte. När jag skulle lägga honom bad han mig sjunga Blinka stora stjärna (typ samma som lilla fast man slänger in "stora" framför alla substantiv). Sen skakade han hand med mig och sa "Tack ska du ha mamma".
