Harry lever i en helt annan värld än resten av familjen. Han berättar om den hela tiden. Typ varannan mening är fantasi (hoppas jag, obehagligt annars). Ni vet när man hör en RIKTIGT bra låt och får gåshud. Så känner jag ofta när jag pratar med Harry nuförtiden. Jag får gåshud och kickar som känns som typ knark i huvudet. Nyss: Jag: Harry berätta om något från titanictiden. Harry: Nej, jag har redan gjort det så mycket. Linus: Ja, du får ju komma ihåg det han berättat förr. Jag: Men NÅT nytt kan du väl berätta. Har jag varit i titanictiden någon gång. Harry: Ja, jag såg dig en gång på långt håll när du stod på en sten, men du såg inte mig för du spejade åt ett annat håll. Jag ropade "TITANIC" för jag såg den. Men då sa den "Nej Harry jag kan inte komma till dig nu för jag sjunker". Det var precis när den hade åkt på isberget. Jag: Oj då. Harry: Den sjunkte och dog. Men båtar kan börja leva igen. Jag: Hur då? Harry: Den lägger ifrån sig känslan. Sen börjar den leva igen och då måste den ta tillbaka en känsla. Jag: Den gamla känslan eller en ny? Harry: En ny känsla som kommer. Då mår den bra igen. Så gör båtar som sjunker.
