Linus: Ska vi klippa Harrys lugg någon gång eller. Den åker ju i hans ögon hela tiden. Jag: Ja. Vill du det Harry? Harry: Ja klippa lite. Jag: Okej, vi gör det sen då. 1 timme senare. Linus klipper gräsmattan med en trimmer. Harry (gallskriker): NEEEEEEEEEEEEEEEEJ. Jag: Vad är det Harry? Harry (gråtskriker och hoppar upp i min famn jättejättesnabbt): JAG VILL INTEEEEEEEE. Jag: Vad vill du inte? Harry: Att pappa ska klippa min lugg med gräsklippareeeeeeeeeeen. Jag: Men nej det ska han inte! Harry: Jo ni sa det. Jag: Neje! Med en sax! Harry: Nej det har ni inte sagt. Han kommer liksom aldrig lita på oss helt igen. Även om han så småningom fattade att vi inte skulle klippa hans lugg med grästrimmern kommer det för alltid ha varit fem sekunder i hans liv då han verkligen trodde att vi skulle det. Sånt måste ju sätta spår. Stackars barn.
