Jag vill inte att Harrys ålder ska ta slut. Det kommer den ju göra, på söndag till exempel för då fyller han år, men han säger så söta saker att det känns som meningen med livet att lyssna på honom. Nyss. Linus: Harry följer du med mig ner i källaren? Harry: Mm så klart. Jag: Harry kan du ge mig en kram innan du går. Harry: Ja det hinner jag verkligen, och jag hinner otroligt mycket att ge dig en puss. Jag: Åååååååh. Harry (ger puss och kram): Men nu är det verkligen inte dags längre att ge kramar. Det finns inte tid mamma. Alltså det KAN ju inte vara bra med utveckling om utvecklingen leder barn bort från att säga sånt här?
