Linus är borta, så jag lägger båda. Men jag känner mig tillräcklig. Det gör jag verkligen. Sixten: Mamma du måste klia på ryggen. Jag: Okej.. (flyttar en av händerna från benet till ryggen) Sixten: Du måste killa på andra benet också. Jag: Men då kan jag inte killa på ryggen. Sixten: JO! Jag: Men jag har bara två armar. (Asså hemskt ledsen) Sixten: Du får fixa en till arm mamma. Jag: Jag kan nog inte det tyvärr. Sixten: …… Jaså… Det var speciellt. Så skönt att veta ändå, om jag skulle känna mig ospeciell någon gång. Jag kan inte fixa en tredje arm, DET gör mig i alla fall väldigt speciell.
