Jag var jätteblyg som barn. (Sedan bestämde jag mig för att bli oblyg när jag var typ 16-17, eftersom jag var less på att vara blyg, och det funkade bra.) Ibland känns det så himla skumt att Sixten kunde bli så orädd när han har mina gener. Vi var på teater i går. Det var över 100 personer i publiken och ibland frågade de oss saker från scenen. Man kan säga att det var Sixten och en annan liten unge som svarade på frågorna. Scenfolket: Har ni varit på en flygplats någon gång? Sixten: NEEEEEJ. JAG HAR ALDRIG VARIT PÅ EN FLYGPLATS. Jag (viskar): Jo du har ju faktiskt varit i Thailand, då var vi på flygplatsen. Sixten: JAG HAR FAKTISKT VARIT I THAILAND KOM JAG PÅ. Scenfolket: Kan ni säga hur flygplatser ser ut? Sixten: DOM ÄR GRÖÖÖÖÖNA. (bra gissning ändå, frekvent förekommande färg i allmänhet) Jag (viskar): Åh vad du är modig som vågar prata med dom!! Sixten: JAG VÅÅGAR PRATA MED EER.
