Sixten: Mamma du älskar mig. Jag: Jaaaa! Det gör jag verkligen. Sixten: Vi ska vara själva nu. Jag: Ja! Ska vi? Sixten: Mm.. Jag ska stänga dörrarna. Jag: Ja, Harry och pappa får inte vara med. Sixten: Nej. Bara vi själva. Inte Harry och pappa. Jag: Vad vill du göra då? Sixten: Först ska vi prata. Jag: Åååååååååh! Ska vi? Sixten: Ja. Sen ska vi fika. Jag: Jaaaaaa! Vad bra! Vad ska vi prata om då? Sixten: Alfons. Sen pratade vi länge och känslofyllt om det bästa han vet. Eller han bytte ämne och öppnade dörrarna efter tio sekunder, men ändå. Spontant känner han att han kan anförtro sig åt mig med så djupa saker.
