Vi åkte till skärgården igår. Sixten sa "Åh en glass" och gick fram och åt på den. "Jättegod glass faktiskt tycker jag. Jag ska äta mer sen i morgon". Sen kom vi till Annikasans stuga. Våra amerikanska kompisar (som vi lärde känna i New Orleans om någon minns) är också här. Sixten satte sig vid bordet och sa "Hello". Det har han lärt sig på Dora! Han säger även "Cow pei rall woawob". Solklar engelska. Bra med bra språksjälvförtroende. Det är tack vare Tina och hennes kille som Harry finns kan man säga. Det var nämligen deras familj som gjorde att vi åkte till det där beachhuset. Det är ju möjligt att någon annan Harry hade blivit till om vi inte åkt dit, men inte just den här Harry.
