Har gått över ån efter vatten hela sommarn, det finns ju liksom en sjö där vi bor. WHY åka så mycket? Påminn mig nästa sommar, vi kan inte ha tänkt så bra. Jag har pratat med flera småbarnsföräldrar vars barn har börjat på förskola, och de har liksom jag tyckt att det varit asjobbigt att passa barn på semestern (OCH bra så klart men nu fokuserar vi på det negativa). Och de har sagt att det gör ONT i hjärtat att inte vara med barnen prick hela tiden, nu när de börjat på förskolan? Det borde väl vara asskönt har jag tänkt. Men jag fattar grejen lite nu, för både jag och Sixten saknar Harry väldigt mycket (Still, SÅ skönt att bara ha en att titta efter). Eller Sixten säger det på sitt sätt. Sixten: Titta lilla stenen saknade sin mamma så mycket, men nu ligger den tätt intill. Jag: Åååååååh, vad mysigt. Sixten: Men det finns en jätteliten sten också som är i Småland fortfarande. Jag: ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ. Precis som Harry. Sixten: Ja. De vill att lilla stenen ska komma tillbaka. OMG. Inte förrän nu slår det mig. Han saknar honom som en sten! (som i förra inlägget). Sjukt. Det är iofs väldigt mycket stenar i Sixtens liv just nu så det är väl inte megakonstigt eftersom det gjort att jag tänker i stentermer, men ändå.
