Telefonsamtal. Annikasan: Juni är så söt. Hon sa "MIN MAMMA" till en gubbe i hissen, och pekade på mig. Jag: Åh vad gulligt, Sixten är också så söt, varje kväll när han ska sova stoppar han in hela armen i örngottet och säger att han måste ha den i fickan. Annikasan: Vad sött. Jag: Ja! Och nyss lade vi dockan på golvet för att den blev trött, men då sa Sixten att han måste hämta en kudde till den. Och när han kom tillbaka med den stoppade han in dockans arm i örngottet! "Dockan måste ha ficka" sa han. Klart den måste. Annikasan: Men åååh vad sött. Jag: Ja. Alltså.. Jag har ju helt tappat greppet om vad som är objektivt gulligt, kan jag blogga om det eller är det bara jag och du som tycker det är extreeeemt sött? Annikasan: Hehe, det är nog gränsfall faktiskt. Om det inte hände nåt kul omkring det kanske det inte är så kul. Jag: Näe. Sant faktiskt. Så nu har jag fixat något kul omkring det:
