Sixten: Hur åt jag när jag låg i din mage? Jag: Du fick mat genom navelsträngen som gick från mig in i din navel. En lång lång sträng som pappa klippte av när du kom ut. Sixten: Va? Jag: Ja, sen blev det en stump kvar som torkade och ramlade av. Den har jag sparat. Folk tycker jag är konstig som sparade den men jag tyckte din hud var alldeles för värdefull för att slänga. Sixten: Men jag menar varför klippte pappa av den från början? Jag: Jag tror att man måste det. Eller måste man verkligen det? Om vi inte hade klippt av den hade du suttit fast i mig än. Sixten: Det hade ju varit det bästa för dig eftersom du alltid vill gosa med mig. Jag: Ja det har du verkligen rätt i. Sixten: Varför klippte ni av den då. Så smart! Eller så tar han momshaming till en helt ny nivå. Hur kunde du klippa bort din egen son från dig mamma?? Får skylla på Linus. Alltså seriöst, jag tar tillbaka allt jag sagt om koppel på barn, att ha kvar navelsträngen är ju det naturliga kopplet som fanns där redan från start, helt meant to be.
