Sixten och jag har varit typ jämnbra på fotboll ganska länge. Jag är rätt dålig men jag spelade faktiskt i ett bolivianskt fotbollslag (i Bolivia) en termin 2001. Joråsåatte. Men nu börjar han bli bättre. Framförallt är han bättre än jag på att kasta bollar. Han är liksom två år och kastar som en tonåring typ. (Eller vänta, det gör ju mig sämre än en tonåring. Jaja, han är BRA på att kasta) Det har gått så långt att HAN uppmuntrar MIG när jag får in en träff. Han skriker BRAAAA MAMMA! Då får jag självförtroendeboost och skriker "TYCKER DU? TACK!". ASNÖJD med att en sportstjärna säger att JAG är bra. Och om jag inte träffar så bra säger han "Det går bättre SEN mamma".
