Sixten: Mamma vet du, en gång gick jag SJÄLV till Maja (förskolekompis). Jag: VA. Sixten: Pappa sa att jag fick. Jag: Okeej? Sixten: Mamma blir du orolig nu. Jag: Ja, du glömmer ju alltid titta när du går över vägen. Sixten: Men jag kom ihåg det den här gången. Jag: Jaja okej. Sixten: Mamma du kan ju inte vara orolig nu, för det har ju redan HÄNT. Mycket smart sagt. Håller dock INTE med. Det går utmärkt att vara retroaktivt orolig. Harry börjar ÄNTLIGEN peppar peppar bli frisk. Vi hittade ett bord i vår trädgård. Alltså jag HAR sett det förut men aldrig på nära håll. Det är ju säkert FÖR sjukt, men det tar sån oerhörd tid för mig att ta in att jag lever och bor i en trädgård. Eller ja i ett hus i trädgården. Det känns för sjukt helt enkelt. STEN JAG ÄGER 50% AV.
