Jag och barnen var på Junibacken hela dagen i dag. Resor i kollektivtrafik med två barn kan ju fortfarande vara rätt utmanande so to speak. Glömmer ALLTID. Börjar lite svagt med typ regn, försenat tåg, bråk om min telefon, spring och skrik i vagnarna, hopp på mig med leriga skor, tågbyte medan någon oprovocerat kutar iväg åt annat håll, visar sig att han skulle kuta till McDonald's (que), jag hotar med att vi åker hem på stört om de inte skärper sig (as if att jag skulle verkställa, när vi kommit hela vägen till Stockholm) någon gubbe som är irriterad på att jag har vagn på spårvagnen när det är så knökat (man kan ju undra varför jag har vagn när barnen inte behöver åka, men det är soft att skjutsa matkassar och grejer i den ju). Då MÅSTE man ju vara på Junibacken hela dagen för att det jobbiga ska bli procentuellt mindre. Vill dock påpeka att på fjärrtåget satt de ner på sina platser största delen av tiden vilket är hugely glädjande. Älskar Junibacken. Barnen bara klättrar, vi är lyckliga och allt är inhägnat. Ramlar de ner från saker ramlar de på kullersten med typ skumgummiöverdrag. Förra gången vi var där sa en dam till Sixten att man inte får peta på Karlssons på takets bulle (som han håller i handen). Vi har haft väldigt roligt åt det. Sixten ba "PETA.. VAD kan hända om jag PETAR på Karlssons BULLE.. Blir han vansinnig eller? Han är en kille med vindkraftverk på ryggen". DÖR. Iris, Harry och Sixten. Jag minns nu plötsligt vad som hände en annan gång jag var på Junibacken och skrev något om att det varit jobbigt men mysigt och kul. En person skrev typ att det var provocerande att klaga när det finns folk som inte kan få barn. Det finns tyvärr inget mer att klaga på men det är så tråkigt att skriva att det var en fantastisk dag. Men det var det. Det var release för boken En klurig jul, en julsaga i 24 delar. Den handlar om Ruth som vill ha en kompis. Vi fick höra första kapitlet. MYS. En raffhörna! Harry undrade vad det här var för något. Alltså telefonen. Han pratade först i den som en walkie talkie. Hur skulle han liksom kunna ha någon aning. Spontangos i sagotågskön!
