Vi var i Jönköping med Linus gäng och deras fruar och barn i helgen. En sak som blir VÄLDIGT tydlig när man är med andra är att vi har jääättelånga läggningar (1-3 timmar) och att andra (resten) nattar barnen en stund och sedan somnade barnen själva. Igår testade vi det. Harry: Jag är för liten för att somna själv, jag är bara tre år. ( 💔) Sixten: Men Harry, pappa säger att Majken somnar själv, men hon är bara två år. Harry: Nej det är hon väl inte mamma? Jag: Jo, det stämmer, men alla barn är olika. Sixten: Mamma, jag tror att Majken är en sömnig människa, det är därför hon somnar själv fast hon är två år. Harry är inte sömnig så han behöver inte somna själv. Jag: Åh vad gullig du är som tar Harry i försvar. Sixten: Nej, jag är gullig som förklarar för dig så att du förstår. Hej då forever kvällsegentid, kan ju liksom inte argumentera mot det. Min nattningskväll hann jag i alla fall till limbotävlingen. Jag vann fyi.
