Eller fantasi. Jag vet faktiskt inte. Linus: Hur gick det hos tandläkaren i dag då? Sixten: Bra! Men tandläkaren trodde jag var tre år. Hon ba "Det var en stor treåring". (Älskar att han säger ba. KAN ha med mig att göra). Harry: (vill också ha en rolig historia) Och tandläkaren trodde att jag hette Emil. Hon ba "ja här har vi Sixten och Emil". Fast jag heter Harry. Linus: Trodde hon att du hette Emil? Harry: Ja, jag fick säga det till henne, jag heter ju inte Emil, jag heter Harry. Linus: Jaha!! Vad kul. Nu var ju jag med hela tiden och kan berätta att Sixtens historia stämmer och inget med Harrys, förutom att han var med. Men det bekommer honom liksom inte. Han kryddar livet bara. Fantastiskt. Man kan aldrig veta vad som är sant. Lite komplicerat också.
