Sixten klämde sin tumme i en dörr. När vi skulle sova och han fortfarande hade ont: Jag: Hur känns det? Sixten: Det känns som om ett hus är byggt på tummen. Jag: Åh vad bra du är på att uttrycka dig mitt i allt. Sixten: Det känns som om mitt hjärta slår i nageln. Som att det är världens enda plats. Jag: Ååååååh jag dör vad fint! Sixten: Men sluta ge mig BERÖM när jag har så ont!
