Just det. Måste berätta en intressant sak som Sixten sa. Efter Junibacken åkte vi hem, käkade middag, gick till en förskolegård för att leka och springa av oss eftersom sex timmar på junibacken inte räckte, och sedan till fotbollsplanen och spela fotboll ända fram till läggningen. Under läggningen (klockan 22, men det här var typ kl 23 när jag killat på ryggen i en halvtimme): Sixten: Mamma killa på ryggen. Jag: Men jag orkar inte mer nu. Sixten: Men hur kan DU vara trött när det är PAPPA som har fixat på huset hela dagen. Du har ju bara lekt. (andas i papperspåse). (Eller fyrkant.) (Jag vet inte vad något av dem innebär men föräldrar gör det nu i slutet av semestern ser jag på sociala medier) Ursäkta min son. Men du hajar inte riktigt det här. Och då har jag inte ens räknat in resa med de små liven (som jag fick pressa ner i säterna och hålla fast för att de inte skulle springa i vagnen) 3,5 timmar. HUR KAN JAG VARA TRÖTT. MEN, då slog det mig att barn resonerar ju exakt lika som vuxna utan barn. Ojoj vad MYSIGT och KUL för dig med en egendag med barnen och otroligt många aktiviteter (vilket det ÄR. Dessutom fullständigt och totalt utmattande). Oj vad duktigt av din man att fixa i huset när du är på junibacken (vilket det ÄR. JÄÄTEduktigt. Men också MEGAMEGALYXIGT med den egentiden). Oj vad härligt med sex veckors semester (ursäkta jag svimmade precis av insikten att jag är så korkad att jag varje år tänker att det är lagom. Och att jag kommer tycka det även nästa år).
