Jag: Alltså det är ju inte HELT bra det här med att barnen tror på tomten. Linus: Vaddårå. Jag: För att nu kastade de beybladesen på varandra och då tog jag dem och hotade med att gömma dem för alltid. Men då sa Harry: "DU kan ju inte ta dem från oss, vi har fått dem av tomten så du kan ju inte bestämma över dem. Då blir tomten ledsen och arg" (avancerad guilttripping). Det har liksom gått för långt när BARNEN hotar med tomten. Linus: Men vi har ju inte sagt att beybladsen är från tomten, han delade bara ut paketen. Vi har ju betalat. Jag: Vi har betalat till tomten? Typ swishat? Linus: Ja? Jag: Eh nej. Tomten vet att Sixten önskade sig beyblades för att han har smygit runt här i en månad och tjuvlyssnat när fönstret har varit öppet. Linus: Va. Jag: Ja det har jag och Sixten pratat om JÄTTEmycket. Det finns ingen chans att vi har betalat. Linus: Okej då får du sköta det där. Jag tänker INTE vara en del av den lögnen. Heh. Ok. Har bytt ut Linus nummer mot tomtens så att vi kan swisha honom.
