Jag trodde att den här sommaren skulle bli JÄÄÄTTEEEJOOOBBBIIIIG in terms of springa efter barnen eftersom de kan springa båda två. Och det är den väl ibland, men den är som en himla smekning i jämförelse med hur det var förra sommaren och sommaren innan. Sixten kutade HELA tiden förutom när han sov. Var vi på stranden satt vi aldrig stilla både jag och Linus, en sprang precis alltid. Jag överdriver INTE. Han sprang långt långt bort också, skulle vi sitta kvar och chilla skulle han lätt ha joggat till Kalmar. Men nu har han liksom lugnat ner sig och Harry är mycket chillare. Och de leker ihop. Man måste dock intensivtitta hela tiden för plötsligt kommer Sixten på att han ska till Kalmar NU JÄTTESNABBT. Eller ut på nån brygga. Man rimmar inte på Blixten for no reason liksom. Men SÅ mycket skönare det är nu. Tröst till alla som har en Sixten Blixten-variant av barn. Det KAN blir lugnare något annat år. Lol. FANTASTISK illustration av min idol HejhejVardag.
