Harry satte i halsen igår. Det var en av de tre* värsta sakerna jag varit med om någonsin. Det gick bra till slut men han fick åka ambulans och vi kom hem i natt. Jag är fortfarande skärrad. När läkaren sa att allt gått bra släppte allt och jag grät floder och sedan dess är jag ett vrak, kanske för alltid. I dag är jag bara hemma och kramar honom och Sixten. Eller de kutar mest omkring och skriker, THANK GOD. Jag ska aldrig mer ge dem något fast att äta, typ fast föda. Det är väl inte socialt accepterat men jag kanske kan starta en sekt. *de andra två sakerna är också barnolyckssjukdomsrelaterade. Så fruktansvärt jobbigt att vara förälder om så bara för oron. Precis efter jag fått veta att allt var bra och precis innan jag började flodgråten. Just det, det ringde en telefonförsäljare i morse och vi började prata om allt som hände. Hon hade också två barn och förstod precis. Mvh otroligt instabil människa
