Sixten gjorde ett avbrott i fotbollsspelandet, satte sig bredvid mig, lade handen på min axel, tittade mig djupt i ögonen och sa: "Mamma, vi älskar oss." SÅ bra sagt. Han hade ju kunnat säga "vi älskar varandra", som han antagligen menade, men det hade inte varit lika maxat. Han älskar mig men även sig själv, och jag älskar honom men även mig själv. Vi älskar oss helt enkelt, mycket mer kärlek än att bara älska varandra.
