Jag och Henrik hade en kväll helt utan barn i fredags. Vi var så OBEHAGLIGT kära. Tänk att det har gått två år och vi fortfarande ÄR. SÅ. ÄCKLIGA. Ni anar inte vad vi säger till varandra. Typ "du är den UNDERBARASTE på jorden" och såna totalt vidriga saker som man spyr om nån annan säger till nån. Nyckeln är nog att ses så sällan och inte bo ihop? Icke värdefullt tips förmodligen men ändå. I dag har vi varit här: Gross bild, förlåt. Världens bästa bonusbarn:
