Fråga: Blir det kanske ett tredje barn? Tänk på de där fina tröjorna som du hade köpt tre av. Svar: Det här är så sjukt kul. Älskar att du minns detta. Jag har haft SÅ bra minne. På gränsen till jobbigt bra minne. Jag minns ofta vad som sagts och var det sades och vad folk hade på sig när det sades. Det jobbiga blir när folk säger ”Men det har jag aldrig sagt”. Man ba men.. men... du sade det ju i busskuren bredvid fotbollsplanen och associerade sedan till det här och det här och du hade en beige kappa på dig, den du även hade på dig när du gick tidigare från festen i Skarpnäck för att du skulle öppna butiken nästa dag. (Fast allt det där säger jag ju bara i huvudet) MEN! Sedan jag fick barn har det hänt något. MINNET ÄR BORTA. (Det kanske egentligen bara beror på att jag blir gammal, jag bara skyller på barnen.) Jag kommer inte ens ihåg blogginlägg jag skrivit. Som det här med tröjorna. Det tog ett DYGN innan jag kom på vilka tröjor det var. Ville inte ens googla för det kändes för sjukt. En av de tröjor jag köpte i Bolivia för 15 år sedan till framtida barn: Tyvärr ingen lycka än på bebisfronten. Måste först och främst övertyga Linus (sedan ska det lyckas göras och så vidare. Komplicerade procedurer allihop.) Vissa jag pratat med tycker att det var SÅÅ mycket jobbigare med tre än med två barn, andra tyckte trean mest hakade på. Ni med tre eller fler barn. Vad är er erfarenhet? Allt ifrån praktisk-jobbigt till hur stort "hur ska jag räcka till för alla"-dåligtsamvetet blir. Berätta! Jag är superintresserad!
