Jag börjar alltid prata rätt grov jämtländska när jag är i Jämtland. Så där så att barnen inte fattar vad jag säger. Jag (om en korv): Nu ä han nog klar. Sixten: Varför säger du HAN om allting när du är i Östersund, det kan väl lika gärna vara en hon? Jag: Bra iakttagelse. Nu är hon nog klar. Sixten: Nej alltså just korven ÄR en han, men du får ju se till så att lika många ord blir hon om du nu måste tycka de är tjejer och killar. 
