Sandra och mitt systerbarn. Vi gick ut och finkäkade på kvällen för att fira min födelsedag för ett par tre veckor sen. Men Harry var sjukt missnöjd. Man kan säga att det enda jag fick äta upp var att jag i förra inlägget skröt om hur chill han alltid är. Sen facetimade jag med Six. Men han var ute och upptäckte typ asfalt så han var inte så intresserad. Väldigt svårt att vinna över ett stenhårt smutsigt transportunderlag, har alltid varit min största konkurrent. I dag är Harry chill igen. Såg att några undrade varför vi inte åker hem samtidigt. För att Linus måste jobba och för att jag ville hälsa på i Sandras stad i norra Thailand och träffa hennes kompisar och se var hon bor. Vi skypar rätt ofta så det känns skönt att veta till exempel vart de går när de hämtar kaffe och om de har tillräckligt många foton på mig och sånt. Not even near enough, är svaret. Det kan det visserligen aldrig bli.
