Jag instagrammade den här bilden och min käre bloggkollega Nisse Edwall ställde en superrelevant fråga. Eller det var ju ingen fråga. Det var en uppmaning. Och det finns inte så mycket att säga mer än att mitt tjocka himla hår är GONE, och kvar är ett 30-tal stackars tunna kluvna hårstrån som kämpar och kämpar. Och jag jämför inte med graviditetshåret som alltid är tjockt utan det som fanns INNAN allt det här med barn hände. Kommer det någonsin tillbaka någon sorts tjocklek på håret eller är den för evigt borta? En annan sak som jag tänkte på NU. När slutar man vara så känslig? Jag fick liksom precis dåligt samvete för mitt hårs skull. Om det blir sårat nu. Det har gått för långt då faktiskt.