Sixten: Mamma det är en fluga där. Jag når den inte. Jag: Jag når den inte heller. Sixten: Vi är lilla. Jag: Haha ja. Men Harry är ännu mindre. Sixten: Pappa är stor. Jag: Ja. Du och jag är alldeles lagom. Sixten: Alldeles underbara. Jag: Exakt. Ska påminna honom om detta om sisådär 13 år. - Du sa att jag var alldeles underbar, sagt är sagt förstår du, du tycker mamma är alldeles underbar. - Grrrrr. - Du tycker du själv är alldeles underbar också älskling. - Grrrrr. - Hör ni det Sixtens kompisar, Sixten älskar sig själv, det är väl härligt? - Öh Sixten din morsa är koko. (eller hur de nu snackar 2028. Koko är säkert inne då) (jag verkar ju ha generell koll på hur man beter sig) Sixtenochmamma-gänget, coolast forever.
