Tredje natten i rad med aslite sömn. Det var inte ens pga barna i natt utan allt kaffe jag drack för att överleva igår. Det jobbigaste med det är att Harry döps i dag och jag och en kompis ska sjunga en fin sång som man blir rörd av. Vilket innebär att jag KOMMER börja gråta. Jag har liksom i NORMALA fall ett labilt förhållande till fina sånger. (Aslite sömn är förvisso det normala tillståndet tydligen.) Jag sjöng på Sixtens dop också och då klarade jag mig med nöd och näppe men det brände liksom i halsen och ögonhålorna (eller vart det nu känns). Utvilad men ändå med gråtproblem på Sixtens dop.
