I går kväll kom vi hem. Jag sov hos mamma som hade barnen och de blev typ rädda för mig i morse när jag plötsligt var där. Inte för att skryta då men när Harry kom på att det var jag fick han glädjetårar. Har aldrig förr sett glädjetårar på honom. Det kan i och för sig ha varit skräcktårar. Det här är min bästa bild från resan. Jag tror någon mamma fixat detta. På en dörr på Åstol. Jag hade önskat den där mamman skulle sätta G framför på öskylten. En annan sak, HUR kan man aldrig ha hört talas om att det finns MARELD på västkusten? Jag vet inte egentligen vad det är, typ plankton, men jag orkar inte googla (Linus tror att det är små räkor, lol lol lol). Det är i alla fall som små ljus i vattnet när det är helt mörkt. Jag badade i mareld i Vietnam en gång, coolaste jag varit med om. Det var på natten, helt svart, och alla som hoppade i blev turkosa och lyste som neonskyltar. Tobbe!
