Linus är äntligen hemma! Jag är slut som människa, och då har vi ändå haft hjälp av farfar. Även om allt är kaos kan man i alla fall lita på en sak. Och det är att oavsett hur röjiga barnen är hela natten så vaknar de ändå klockan sex och vill gå upp. Det kan man lita på. Känns oerhört tryggt, som en livboj på mörka vatten. Gjord av järn. Men massa mysiga saker har vi gjort. Mysigt: Mysigt: Mysigt: Oups nu fick jag en negativ ton igen. (D-moll) Hur som helst: Kudos till alla ensamstående föräldrar. Ni ska ha en eloge (eller egen loge, som det är förkortning av)
