Jag har varit på två kalas i helgen och det var Piñata på båda. Tydligen megahippt. Linus och jag var de enda som inte visste vad det var. Och vi har båda bott i Sydamerika. En på festen sa att jag garanterat har vetat vad det är en gång i tiden men att det är en av de där sakerna amningshjärnan slog ut ur systemet för alltid. Lets hope. I går var det 40-årskalas. Jag har varit på två 40-årskalas den senaste månaden och det är så konstigt. De som fyller 40 är nämligen EXTREMT unga. Ungdomar skulle jag säga. Det i sig är ett tydligt tecken på att jag är gammal men alltså kommer ni ihåg hur gamla folk var när de fyllde 40 när man var barn? De hade ju vuxenfrisyr och jättemånga rynkor och pratade om den nära förestående döden. Fattar inget. Unga Veronica. Pinata 1. (Man bankar alltså ner någon grej med godis i.) Pinata 2, på ett cowboykalas hos Sixtens brevvän Meja. Harry nailade outfiten. Måste även visa Sixtens farsdagsteckning till Linus. Superpotatisen som kan rädda alla små potatisar. ❤️ Förlåt att jag insinuerar att mamman har orange könshår. Så opassande på en barnteckning.
