I morse: Sixten: Jag vill ligga kvar i sängen och prata med dig. Jag: Åh jag dööööör vad mysigt. Du är så stor. Sån skillnad från när du var två år. Upp i gryningen, springa springa springa till läggdags. Sixten: Ja. Jag: Jag minns när vi åkte tåg till Östersund. Det tog sex timmar, du sprang hela resan. Genom alla vagnar om och om igen. I sex timmar. Vi sprang förbi så många andra barn som SATT ner på sätena och typ tittade på ipad. Jag tyckte att de föräldrarna var så bortskämda. Och ändå, jag var SÅ STOLT. Kände mig som mer förälder än någon annan. Och snabbaste människan på tåget, det var du. Sixten: Jamen hallå att springa för mig ÄR som att sitta still för andra. Det går inte åt någon energi. Springa är chillning för mig.  
