Apropå att Sixten vill åka utomlands själv. När jag gick igenom lite gamla saker hittade jag ett vykort som jag skrev till mormor och morfar när jag reste i centralamerika (som ungdom). SHIT vad man inte hade någon koll på hur andra människor kände inför att man gjorde farliga saker. När jag skrev det här tänkte jag typ att mamma, pappa och mormor skulle tycka att det var spexigt med bullshark. Det var ju inte ett dugg farligt om man jämför med andra farliga saker jag gjorde (som jag inte skrev om). Jag låtsades precis att Sixten skrivit detta till mig när han var typ 22 och fick sjuk ångest. Mina föräldrar har i och för sig aldrig varit oroliga för mig. Åtminstone inte så jag märkt det. Men jag har alltid varit duktig på att verka rimlig och skötsam. (Alla som läst den här bloggen alltid ba RIMLIG? SKÖTSAM? LOL?) Hur mycket farligare saker kommer Sixten göra liksom? Han VERKAR ju inte ens rimlig. Han är den modigaste och galnaste jag någonsin träffat. Jag avgudar honom och så, men jag är ju samtidigt extremt orolig för honom. För jag tänker att det är oundvikligt att han kommer dyka i hajburar utan själva buren typ. Harry är jag INTE orolig för. Sånt där kanske ändras men jag vet inte. Han pratar liksom om att han alltid ska bo med mig för alltid. Jag väljer att tro på det. Mitt älskade Centralamerikagäng. Vi träffades i en by i Guatemala och reste sen ihop flera veckor. Från en morgontur vi gjorde:
