Jag ska tydligen springa ett lopp om några veckor. Jag har tänkt i några månader att jag ska träna någon gång innan så att jag inte kräks på mållinjen. Det gjorde jag nämligen en gång i sexan. Sjukt pin. Mitt problem är att springer jag så springer jag liksom, och då springer jag så att jag spyr. Jag fantiserar om att det står jättemånga och hejar och skriker att jag är bäst i världen. Och blir hög på endorfiner och låtsas att jag springer förbi en massa killar i supertights. Tills jag spyr för att jag tar ut mig så mycket. Och då tycker jag att det blev så jobbigt så att jag väntar ett år till med att springa. Dålig på det här med måttlighet. Med vänlig hälsning, nykräkt
