Jag chattade med Annikasan igår när jag hittade den här bilden. (inte hänga ut Linus även om det vore bra för bloggstatistiken) Cykel-och tältsemester med fyra småbarn i Dalarna. En natt på varje ort. Det borde ju vara fruktansvärt egentligen när man tänker på det. SÅ sjukt att vi bara minns bra saker, nästan som att det var den bästa och ljuvligaste semestern någonsin. Det var det ju verkligen inte. Vi minns nu. Barnen var dock underbara. ELLER? Om de inte var det är det för alltid raderat ur minnet. Tur för dem.
