Apropå Bonusfamiljen. Det är ju lite mer igenkänning nuförtiden. Henrik kände sig till exempel som Patrik i dag. Försökte att uppfostra men blev helt motarbetad. Hehee. Av mig. Vi kom hem efter lång sportdag och behöver mat snabbt. Jag gör pyttipanna. Barn 1 gnäller att hen hatar pyttipanna, stekt ägg OCH rödbetor. Barn 2 skäller på barn 1. Barn 1 blir sur. Henrik skäller på barn 2. Jag tar barn 2 i försvar, pga anser barn 2 hade ett rimligt skäll och allmänt rätt. Jag och barn 2 skakar hand. Jag kände mig verkligen som Bonusfamiljen-Lisa. Eller Henrik tyckte att jag var Bonusfamiljen-Lisa. Ok nu fick Henrik läsa igenom och godkänna att jag skrev om det här. Men det är klart han går med på det eftersom jag är den taskiga. HAHA skaka hand med barnet han precis skällt på. Mycket provocerande. MEN till mitt försvar, jag tyckte hen behövde någon på sin sida liksom. (Plus skället hen skällde var ju för min skull eftersom jag fixat käket) Vi brukar överhuvudtaget inte lägga oss i varandras uppfostran. Mina barn uppfostrar jag och hans barn uppfostrar han. Men eftersom vi har lite olika syn på en del saker (nu snackar vi inte knark eller inte knark, utan skärmtid och sånt) (jag är surprise mer liberal) (inte vad gäller knark) (inte för att han är liberal alltså, piloter får inte knarka) kan det ju bli ändå att man lägger sig i. Speciellt när vi ses allihopa och ska ha gemensamma regler. HUR GÖR NI SOM ÄR BONUSFÖRÄLDRAR? Är ni med och "bestämmer" eller framför åsikter om den andres barn eller köper ni allt rakt av även när ni inte håller med? Jag vill höra allt, snälla berätta! För att det ÄR SÅ kul att höra! Från en gång när vi hade batikfärgat tischor. Vad duktigt av oss.
