Nice att det är så många som samsover med sina stora barn! Eller det vet jag ju inte men det var åtminstone tre av er. Min teori är att mina tankar oxytocin på natten eftersom de är all over the place förutom på mig på dagen. Nu är Sixten tex här. När jag hämtade på skolan häromdagen var han längst upp i ett jättehögt träd. Inget ovanligt, men han hade enligt en pedagog svårt att komma ner. Han hängde och dinglade i en gren sju mil upp och skrek att han inte kunde komma ner. Känner man honom inte är det lätt att ringa typ brandkåren då. Känner man honom vet man att han "spexar", för att det är kul att luras. Han kom ner och jag berättade åter igen om pojken och vargen. Det är det han kommer minnas av sin barndom. Olika utsikter och berättelsen om pojken och vargen.
