Jag satsar ju ganska hårt på att bli kompis med Sixtens klasskompisar. Jag vill nämligen att alla ska vilja komma hem till oss och äta bullar och spela pingis. De är underbara. Och att de ska prata problem med mig när de blir större (bara att jag vill det är kanske iofs ett tecken på att de inte kommer göra det, alla ba fett Münchhausen by proxy). Och att jag ska ge kloka livsråd. När jag fantiserar om min framtid ser jag mig själv spela typ spela badmintonturnering med dem och säga "Men Håkan och Bettan, allt kommer att ordna sig" (sorry, klokaste jag kom på nu). Så när jag hämtar Sixten spelar jag alltid fotboll med dem och klättrar i träden med dem. Barn som är 6-7 är ju extremt lätta att bli gillad av. Jag i dag: Sixten alltså tycker du jag är pinig, dina kompisar gillar ju mig? Sixten: Ja det gör de. Du gillar att chilla på dem. Linus: Menar du att hon gillar att impa på dem? Sixten: Ja, du gillar att impa på dem. Jag: Ja, jag gillar att impa på dem. Men är jag pinig? Sixten: Nej? HAH. Så genomskådad, men ändå. Så rätt ålder att bara impa på innan de fattar hur pin jag är. TIPS. Vi får se hur länge det håller men for now funkar det bra. Nu måste jag bara börja baka bullar också.
