Jag var med om något otroligt igår. En KATTFÖRLOSSNING. Jag var hemma hos min kompis Erika på kräftskiva och sov över. På morgonen åkte hon till jobbet, och jag stannade kvar och tänkte supa. SUP:a alltså, en sån där bräda man åker på vattnet. Hon har en katt som skulle föda när som helst, och skulle hållas inne. Katten jamade och jamade och ville uuuut. Kände mig taskig. Jag spelade dum som inte fattade för att hon inte skulle tycka jag var elak som inte släppte ut henne. Helpful. Plötsligt blev hon helt tyst. Letade, hittade henne inte någonstans i hela huset. Jag blev livrädd att hon hade hoppat ut genom något fönster på övervåningen och gick ut och kollade. No cat. Tänkte att hon måste gömt sig. Testade att smyga in i rum efter rum och vara helt tyst. FUNKADE. Hörde ett skrap. Hittade henne i en kartong. Inte bara henne utan också en TASS som stack ut. Någon sekund efter att jag hittat henne FÖDDES KATTUNGEN. Sen kom en till, och en till. Jag SKAKADE och fick tårar och facetimade Erika som var avis. Mitt första barnmorskeuppdrag. Nummer ett och nummer tre. Sötaste jag sett.
