Ok det är de enda bilderna som tas på mig men i dag bär jag spya igen. Mycket kan man säga om mig men jag är i alla fall en otroligt bra kräkmamma. Tror jag aldrig är så kärleksfull. De är så stilla barna. Jag får ge allt gos jag inte hinner ge för att de springer iväg annars. Man känner sig aldrig som en så god och öm mor som när man pratar med vän röst även när de kräks ner 1000-bitarspusslet. Såååja gubben, pusslet var nog törstigt ändå, såååja. I dag ville Sixten läsa barnens bibel och vi läste över 200 sidor. Tänk den stackars ynkliga rösten. "Mamma läsa bibeln för mig". Känns gött för en gammal pingstvän som jag. Nu har jag ännu inte börjat kräkas själv, vi får se hur gött jag tycker det är då. Men att kräkvabba HAR ju nåt. Älskar att få ta hand om kräk, så länge man inte är orolig. Münchhausen by proxy-varning, jag vet, men jag proppar i vätskeersättning var femte minut så jag försöker i alla fall inte förlänga sjukdomen. Känns iaf lite tryggt.
