Jag tänkte skriva ett exempel på varför det inte bara är av godo att jag kan Astrid Lindgren-filmsrepliker utantill. Eller det ÄR ju inte av godo typ alls förutom att jag kan impa på Linus, men honom har jag ju redan fångat. (Jag har alltid använt impning som mitt främsta raggningsknep. Har dock inte funkat så bra, speciellt inte den gången jag som 14-åring åt 16 skogaholmsmackor med prickig korv bara för att impa på Snygg-Dan, 16.) I alla fall. Något min hjärna INTE upplåter plats åt är lokalsinne. Jag är sämst på att veta var jag är. I går gick jag omkring på Kungsholmen, och kunde inte för mitt liv fatta var jag var. (Jag skulle inte överleva utan gps.) Så jag frågade en person. Hon ba Fridhemsplan. Och DÅ såg jag. Jag stod runt hörnet från min gamla lägenhet, där jag bodde i ett halvår för tio år sedan. Och visste inte var jag var. Men jag kom liksom från ett annat håll än jag brukade då. Jag har KOMISKT dåligt lokalsinne. Andra defekter på mig: Jag kan inte höger och vänster och kan inte klockan. Eller om jag ser en klocka som inte har siffror är tre samma sak som nio, fyra är samma sak som åtta, tio samma sak som två och så vidare, eftersom jag inte vet vilken sida som är vilken. Finns någon mer av detta slag? Har aldrig träffat någon. Detta vet ni redan om ni följer mig på snapchat (knivlisa heter jag). Ni måste skaffa snapchat.
